See you!

Jermane with the lollipop and Ethan in the black and red jacket.

Gavin, Ethan, can't-remember-his-name-just-now, and Shaneeka, grade 3

This is my baby, Shaneeka

Det här är det jobbigaste någonsin! Det var helt fruktansvärt att lämna barnen i dag! När vi kom in för att säga hejdå i treornas klassrum grät både barnen och vi. Aaaah det gör mig galen att vi åker hem och lämnar allt imorgon!!!

Det som är värst är att lämna dem och inte veta vad som kommer att hända dem! Man är så rädd att de skall hamna i samma mönster som nästan alla andra barn hamnar i, dvs gangsters och misshandlar och att de blir våldtagna. Att deras föräldrar skall lämna dem och överge dem eller att de skall dö själva bara för att de lever i sån fruktansvärd misär!

Det är så jobbigt att lämna dem för vi har verkligen sett framsteg i dem hos oss. De plockar inte på uppmärksamheten genom att skrika och gapa och sloss längre. Eller ja, de gör inte det helt tiden, kanske bara ibland. Utan de vet att de får uppmärksamhet utan att behöva fråga efter den. Den skillnaden är underbar. Och att om de är jobbiga fångar vi tag i dem och håller fast dem i knät och tvingar dem måla en bil eller nått för att hålla sig sysselsatta, tillskillnad från andra lärare som i sådan situation hade slitit tag i ungen och drämt till den med våld och trykt ner den på golvet. Hallå, vem vill åka hem till Sverige och lämna barn i en sådan värld på andra sidan jorden? Inte jag iaf.

Ne, det var en ledsen och sorglig dag och morgondagen när vi åker hem kommer att bli värre. Och sen i övermorgon är jag hemma, det käns jättejättekonstigt! Men det blir kul att möta alla på centralen igen! Dessa tre månader har förändrat jättemycket för mig och jag vill inte åka hem. punkt slut.

Jag älskar alla barnen och jag kommer att sakna ihjäl mig!

..hällst vill jag ta med mig alla hem.